sannaisabells

Sanna Isabell

Gravid, vecka 32!

Välkommen vecka 32! 🌼

Tankar denna vecka?

Denna vecka har det varit mycket förlossnings tankar. Kanske det beror på att jag verkligen känner att det närmar sig nu?

Hela graviditeten har jag undrat om det ska bli ett kejsarsnitt eller inte. Vilket jag fortfarande inte vet, förhoppningsvis får jag svar denna vecka eller nästa. Men i och med att han faktiskt fortfarande, vad jag kan gissa mig till, ligger kvar i rätt position, börjar tankar på att det kanske blir en vaginal förlossning denna gång. I början av denna graviditet var jag så säker på ett till kejsarsnitt med tanke på att läkarna sa åt mig att det var det jag skulle räkna med.

Jag vill fortfarande definitivt föda vaginalt om jag får välja, vill absolut helst inte genomgå ett kejsarsnitt igen. Och jag har varit så peppad att föda vaginalt denna graviditet och tänk så mycket positivt kring det men nu börjar jag faktiskt känna mig rädd. Kan egentligen inte sätta fingret på vad det är jag är rädd för heller. Men jag får upp dumma tankar i huvudet om att jag inte ska klara det, får för mig att ärren ska spricka, livmodern gå sönder (läst skräckhistorier efter kejsarsnitt och sen vaginal förlossning) och jag läste något om att dom är försiktiga med att ge personer med kejsarsnitt i bagaget bedövning av nån anledning… Allt skrämmer mig just nu och jag känner att jag har mycket frågor till förlossningen som jag vill ha svar på. Men det som skrämmer mig nästan mest är att vara borta från Lily, att det ska bli komplikationer så att jag inte får åka hem på länge. Eller att det blir kejsarsnitt ändå så att man måste stanna på sjukhuset längre…

Samtidigt är jag ju bara sååå taggad på att få ut honom därifrån. Ligger och fantiserar om att ha honom i min famn. Vill pussa, kramas och sniffa på honom. Åååh vad jag längtar!

Någon av er som fött vaginalt efter ett kejsarsnitt? Hur var det isåfall? Något man måste tänka på eller är det som vanligt?

Hur mår jag?

Tycker att veckan definitivt får godkänt i mående. Tisdagen var dock riktigt jobbig och oroande som jag skrev om men efter det har jag ändå mått OK. Illamåendet har varit balanserat förutom vid tidiga mornar eller sängliggande. Sömnen är katastrof på nätterna men jag har fått sova mycket på dagarna, vilket nog bidragit till ett bättre mående. Foglossningen är ajaj men jag behöver iallafall inte gråta varje steg jag tar, den har definitivt varit värre. Sammandragningarna kommer ofta men går över vid vila. Allt känns balanserat helt enkelt och ingenting är sådär extremt illa.

Magen?

Känner mig verkligen så stor nu som jag redan sagt de senaste veckorna. Jag förstår verkligen inte hur magen ska kunna bli mycket större… Han ska liksom dubbla sin vikt där inne dom sista veckorna. Galet! Känner mig så framåt tung också vilket gör att balansen är lite svajig. Och att ta sig upp från golvet eller sängen är ett jäkla träningspass. Så har det iof varit ett tag nu… Meeeen tyngre ska det tydligen bli, haha.

Vad händer där inne?

Nu är lillebror cirka 39cm lång från huvud till fot och väger ungefär 1,79 kg i början av veckan och 1,95 i veckans slut.

Barnet sover en stor del av tiden men under de vakna perioderna är barnet aktivt och tränar på att röra sig, andas och öppna och stänga ögonen. De inre organen fortsätter att mogna och lungorna förbereder sig inför den riktiga andningen. Barnets alla fem sinnen – syn, hörsel, lukt, smak och känsel -fungerar. Alltså wooow!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
sannaisabells

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats