sannaisabells

Sanna Isabell

När livet kommer emellan

Hej kompisar, familj och ni andra som hittar in till min lilla blogg!

Får faktiskt än idag en del mail och DM’s på Instagram via bloggen, med frågor om kejsarsnitt, vändningsförsök, laryngomalaci, affektanfall och high need babys bland annat. Folk som googlat något och fått upp mina inlägg. Det känns så kul och häftigt att lilla jag kanske kan hjälpa någon annan med mina erfarenheter, för det är exakt varför jag valt att vara så öppen här på bloggen. Jag vill kunna hjälpa andra med sånt som jag själv kanske hade behövt hjälp med!

Även om jag många gånger suttit och ångrat saker jag skrivit eller funderat om jag verkligen ska posta inlägget, för vissa saker kan misstolkas och vi lever i en värld där folk älskar att misstolka. Men för mig är det värt att göra det ändå, om jag faktiskt kan underlätta för någon annan.

tack till er som hör av er, ställer frågor, ni som tjatar om nya inlägg och ni som fortsätter klicka er in hit, även fast att jag har uppdaterat katastrof dåligt på senaste. Tack för att ni håller denna lilla blogg levande när jag själv inte gör det!

Men ibland kommer livet helt enkelt emellan, hur mycket man än vill kan man inte styra över vissa saker. Särskilt inte när man har barn och du plötsligt har flera andra individer vars viljor som går före dina egna… Och vi har haft en väldigt utmanande period på många sätt och vis på senaste.

Bland annat är det en omställning att gå från ett barn till två, från noll till ett också för den delen. men det är omställningar på olika vis. Med barn nummer ett handlar det om att hitta sig själv i sin nya roll som mamma, att starta livet som en familj och lära sig hantera situationer man inte behövt uppleva tidigare. Självklart en hel del massa annat också… När man går från ett barn till två har man hunnit vänja sig med allt det där nya (nästan iallafall) som livet har att erbjuda med barn. Både det jobbiga och allt det som är helt jäkla underbart. Man har även lärt sig allt allt går i faser och att saker och ting faktiskt inte varar för evigt.

Däremot har du inte lärt dig hur det är att bara ha två armar när du i själva verket skulle behöva fyra, eller varför inte fem? Att känna starka känslor om att vara otillräcklig, att inte kunna finnas där för båda på det vis som dom ibland behöver. Hur utmattande det faktiskt är att konstant behöva göra en annan persons behov tillfreds och i princip aldrig hinna med dina egna. Och hur utmattande det är att konstant känna sig otillräcklig, Är jag ensam om detta? Det har och känns fortfarande jobbigt för mig iallafall, även om jag innerst inne vet att barnen troligtvis inte tycker så. Dom är faktiskt väldigt glada i varandra!

Grejen är dock att det får vara lite jobbigt just nu, allt får bli lite som det blir och vara som det är, vissa saker kan jag som sagt inte påverka. Det är bara under en väldigt kort period i livet och i denna period är barnen min absolut största prio. De vänner som faktiskt är något att ha finns kvar, familjen finns kvar, sängen finns kvar och allt annat också, men mina små bebisar kommer växa upp och då kommer jag sakna detta så mycket, det vet jag. För hur mycket det kanske än låter som att jag bara klagar, så menar jag inte så, Jag ÄLSKAR detta kaos, även om jag periodvis tycker att det är helt hemskt, haha. Som idag där Leon inte sovit på hela natten och gallskrikit hela dagen… Men jag tänker inte sitta och låtsas som att allt bara är en dans på rosor som många andra gör, för det är det inte. Det tror jag inte att det är för någon! Ingenting som har med barn att göra är särskilt enkelt, förutom att älska dom dårå, för det är jävligt enkelt, satan vad jag älskar mina små huliganer!

Vill tillägga att jag förstår att många inte väljer att dela med sig om jobbigare stunder, för det finns väldigt mycket folk som så jävla dömande och gottar sig i andras “misslyckanden”… 

Sen undrar jag förövrigt hur andra småbarnsföräldrar hinner med sina bloggar? Vissa kan liksom skriva flera inlägg per dag och jag får knappt upp ett inlägg på en månad. Nä, jag får verkligen inte ihop det, haha. HUR? Däremot har jag äntligen fått en dator, så nu går det faktiskt lite smidigare att få upp inlägg. Kanske man ska försöka hinna med något/några kvällsinlägg i veckan åtminstone, förhoppningsvis!

Men denna gång vill jag inte köra någon direkt recap på vad som har hänt på senaste då jag mest tycker att dom inläggen blir luddiga och det känns som att det är de enda inläggen jag hinner göra, så där får Instagram agera hjälpreda (Note to myself om jag läser detta inlägg i framtiden). Nu satsar vi framåt!

Puss på er!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
sannaisabells

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats