Två vanliga frågor just nu | Sanna Isabell
sannaisabells

Sanna Isabell

Annons

Två vanliga frågor just nu

Den första frågan som uppstår ofta är “Hur går det med Lily’s mage” Därför tänkte jag såklart uppdatera er lite om det;

Som säkert ingen som läst min blogg eller följt mig på Instagram under senaste året har missat har Lily väldiga problem med förstoppningar. För er nya så ska jag göra en väldigt lång historia kort; detta har pågått sedan hon föddes och vi har i perioder nästan bott på sjukhus med henne känns det som. Det har tagits extrema mängder blodprover och gjorts andra undersökningar. Vi har uteslutit allergier och framförallt kunnat utesluta farliga sjukdomar. Ett tag skiftade hennes värden mycket och det pratades om leversjukdomar bland annat men detta har vi alltså nu kunnat släppa. Hon har “helt enkelt” bara “väldigt tröga tarmar”.

För tillfället dricker hon en påse “Forlax” varje dag tillsammans med juice och vid behov ges levemanget “Resulax”. Vi övergick nyligen från “Movicol” till “Forlax” vilket egentligen är ungefär samma sak men vi uppfattar att “Forlax” är snällare mot Lily’s mage. Med “Movicol” var vi tvungna att ge flera påsar dagligen och hon blev extremt bubblig i magen och antingen blev bajset som vatten eller så kunde hon inte bajsa alls, utan fick bara kramper. Sedan vi börjat med “Forlax” har magen varit betydligt stabilare och vad vi uppfattar har hon inte haft lika ont i magen. Dock uppstår förstoppning fortfarande ibland…

Enligt läkarna finns inte mycket mer vi kan göra för tillfället utan förstoppningen kan fortsätta i flera år och vi ska behandla som vi gör nu tills det inte behövs längre.
Vi kommer gå på kontroller varje halvår, om det inte blir värre eller något händer för då ska vi såklart dit direkt. Oftast löser det sig av sig självt när barnet blir äldre, kan kommunicera och gå på toa själv.

Detta känns såklart jobbigt då jag tycker så synd om Lily. Det känns inte jättekul att behöva ge medicin för att hon ska kunna bajsa, det känns lite fel. Man vill ju att kroppen ska kunna sköta sånt själv. Extra synd om henne när det är väldigt kämpiga perioder som kommer till och från. Att veta att det inte finns något mer vi kan göra… Men samtidigt är det också skönt att det inte är något allvarligt då vi oroat oss i hela hennes liv. Man ska ju vara väldigt tacksam för det. Att hon är en frisk och glad tjej i övrigt!

En liten sido fråga vi ofta får i detta ämne är; “Hur kommer ni reagera om det blir likadant med lillebror, kolik osv

Så här, vi har haft det sjukt tufft med Lily. Alltså SJUKT tufft! Tror faktiskt inte det finns någon vi känner som kan förstå allt vi gått igenom. Vi har inte heller, när det varit som värst, känt att vi haft någon stöttning från omgivningen. Då pratar vi inte bara läkare/BVC utan det kändes som att ALLA började ta avstånd från oss. Vi förlorade större delen av våra vänner. Vi bad om hjälp och gick hos psykologer men ändå hade vi ingen som hjälpte oss. Jag tror det mest handlade om att ingen vågade. För Lily skrek som en tok dygnets alla vakna timmar. Vi hade behövt någon som tog henne och sa “Lägg er och vila en timme ni, hon dör inte av att skrika lite i min famn”. Jag och Olle klarade allt utan avlastning när det var som värst, vi avlastade såklart varandra men båda var ju vrak… Men vet ni samtidigt hur mycket vi lärde oss av allt?

Det känns som att vi kan klara allt tillsammans nu. Vi har lärt oss hur tufft särskilt första året som föräldrar är, att man bråkar, att man gråter, att allt kan kännas hopplöst men också att saker och ting går över. Självklart vill vi inte att det ska bli likadant igen, vem hade velat det? Men det jag försöker säga är att om det blir det så vet vi nu alla trix och har en annan mentalitet då vi vet att det är en fas i livet. Vi kan nog även allt om alla magmediciner, kolikgrepp, droppar, nappflaskor och inte minst varandra. Jag har noll förväntningar över att första året med bebis ska bli underbart för allt kan bli hur som helst, vi har ingen aning om vad det är för en krabat där inne. Det jag vet är att jag kommer älska den där lilla krabaten gränslöst och göra allt för att han ska må bra. Jag vet också att vi klarar allt tillsammans, våran lilla familj!

Sen vill jag avsluta med att säga att jag verkligen inte menar att klandra någon med detta inlägg och jag hoppas att ingen blir ledsen. Jag vet att både min och Olles familj samt vänner läser min blogg. Men detta är mina och jag vet att det även är Olles känslor över hur det var. ❤️

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
sannaisabells

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats